Marty (2022 – 2023)

Susanna hämtade Marty, Bellspaddle Sizzler i oktober 2022 hos Sharon Dingle i Norfolk, England. Han var född 19 juli 2022. Han kom från samma tiklinje som Hector, Bellspaddle Gallant, var e. Etomanni Comanche u. Bellspaddle Hillbilly. Han var en nyfiken, orädd, balanserad och vänlig valp, lättlärd och följsam.

Vid sju månaders ålder visade sig smärtor i höftregionen, och ortopedisk undersökning och höftledsröntgen visade att vänster höftled var halvt ur led med grav dysplasi, grad E. Veterinärerna bedömde att han inte skulle klara att bli jakthund, möjligen sällskapshund dömd att gå i koppel resten av livet. Det är inget liv för en jaktavlad labrador, så Susanna valde att låta Marty gå över regnbågsbron. Outsägligt sorgligt och smärtsamt. Vila i frid älskade Marty!

Dot (2010 – 2021)

Dot – Garagill Paris – kom till Susanna från Gordon Hodgson i England när hon var 4 år. En fantastisk apportör med fullt fokus och en osviklig näsa. Hon bara fanns vid min sida och gjorde det jag bad henne om. Dot blev kennel Starsholmas stamtik och gav oss två jättefina valpkullar. Hon blev mormorsmor till Starsholmas Växtkull, som föddes i november 2021. Dot hade 2:a pris i elitklass på B-prov och var godkänd i KKL på A-prov.
Före jul orkade hennes kropp inte längre och hon fick vandra över Regnbågsbron.

Charlie (2016 – 2019)

Engelska settern Charlie, Ohlsmyrens GS Famous Grouse var Gunnars första stående hund på 30 år. På grund av en olycka blev han bara 3 1/2 år gammal och fick bara två och en halv säsong i skogen och på fjället. Han var vänlig, följsam och frimodig.

Bessie (2004 – 2017)

Bessie, Starsholma Standard Best, var den första hunden vi behöll från vår egen uppfödning. Hon berikade våra liv i 13½ år med sin glädje och vänlighet. Med anor från kennel Älvgården arbetade hon gärna självständigt och ihärdigt och levererade så länge det fanns fågel kvar. Hon var också en mycket bra eftersökshund. Trots att hon inte kunde få pris på jaktprov för att hon inte var tyst, var hon en effektiv apportör på andjakterna och var med ända till hon var 11 år.

Nu springer Bessie runt på himlens ängar på andra sida Regnbågsbron tillsammans med Peli, Master, Tilda, Roxy och Achie!

Archie (2006-2017)

Archie, Puxton´s Archie, was put to sleep 23 January 2017, losing the battle against an infection. He was Gunnar’s dog and his best friend.

I want to thank all those that made this friendship possible: Dave Badger of Puxton’s Gundogs in Kidderminster, England, put a 7th generation bitch of his breeding – by FTCh Garendon Captain – to the reigning IGL Retriever Champion FTCh Tweedshot Kite (also the Labrador with the most wins in 2005), hoping to produce a litter of natural gamefinders. This he did.

Dave, a shooting man and picker-up with half a century’s experience from the field, became not just a tireless mentor but also a close friend. There have been many visits and thousands of e-mails exchanged between us.

Tweedshot Kite’s handler/owner John Drury came over once with his wife and best friend Brenda. Archie had a good enough day then to beat a small field of gifted Labradors and win an impromptu test and the Puxton plate. I was happy for them all.

As the years went by Archie also bonded with friend Harriet Almqvist in a remarkable way. She took great care of him, and it was easy to see how pleased Archie was to spend time with her.

Susanna was in a way even closer to Archie than I was. He trusted her in the worst situations.

Susanna and I had good years with Archie. He will be sorely missed. In hindsight I think the best memories will be of the trust that Archie developed over time. We were close the three of us, and I know that Archie was able to build on that in daily life.

Thank you to Agneta, Inger, Per and all the staff at our vets. You are our guiding lights.

Today, more than everything else, we want to feel that Achie enjoyed his life with us and the flock he belonged to. There were a thousand birds picked, but most of all there were more than ten thousand walks off the lead and a great many positive training sessions. Plus toast in the morning and snoring on the couch at night before retiring to a privileged bed next to his masters.

Thank you, Archie! Thank you all who shared him with us!

Please take the time to read these short lines from Lord Byron’s poem over the dog he loved 200 years ago:

Near this spot
Are deposited the Remains of one
Who possessed Beauty without Vanity,
Strength without Insolence,
Courage without Ferocity,
And all the Virtues of Man without his Vices.

Roxy (2008-2016)

Roxy, Emmanygan Roxy, var Susannas första jaktligt uppfödda labrador och var i hetaste laget för en oerfaren förare. Men hon var vår bästa apportör på jakterna, en osviklig näsa och hon gav aldrig upp. Tyvärr skadade hon en bogled allvarligt i tidig ålder och operation och rehab höll bara några år, så hon fick gå över Regnbågsbron bara 8 år gammal.

Tilda (1999-2011)

Tilda hette Älvgårdens Turning Leaves och kom med Majvor Näsmans hjälp till flocken som omplacering, knappt ett år gammal. Hon var en urstark, modig labradortik, en suverän spårhund och outtröttlig i arbetet efter undflyende fågel. Dessutom var hon en strålande mamma till två valpkullar. Älskade Tilda var hundflockens obestridliga ledare och en frisk och sund hund. Hon var nöjd, när hon fick sluta och vi är tacksamma att hon lärde oss hur en riktigt bra labrador kan vara till sitt sätt.

Peli (1995-2006)

Susannas första labrador Peli (SUCh SVCh Älvgårdens Pierre Legrand) har en mycket speciell plats i våra hjärtan. Han var duktig jakthund och mycket bra på bland annat dirigeringar. Det gör ingenting att han pep bort öppenklass-ettan på prov. Han gjorde allt för oss och vi försökte göra allt för honom. En bättre vän till alla levande varelser kan vi inte tänka oss. Peli vilar på vår gård, Stubbdalen.

Master (1997-2003)

Gunnars hund Master (Lidmarkens Mistral) var hos oss i nästan sex år. Han fick somna in efter flera års kamp mot resistenta stafylokocker. Vi minns Master som en första klassens kelgris och en suverän markör. Inte så snabb men med ett ovanligt säkert öga för avstånd och riktning plus en näsa i klass med de bästas.

Det är lätt att säga att ingen hund ska få lida men svårt att ta adjö av en personlighet som Master. Hans aska är spridd på gården Starsholma.

Cadeau (1997)

Cadeau (Älvgårdens Don Simon) fick ensam i sin kull en artros i armbågarna som inte ens en operation rådde på.

Dagen före julafton gav Cadeau själv upp och vi fick ta farväl. Askan spred vi längs staketet mot landsvägen utanför Älvgården, där generationer labradorer entusiastiskt följt cyklister och flanörer.